Blogg Nr 26
Damallsvenskan har nu spelat 8 omgångar och det har redan utkristalliserat sig en kamp mellan Hammarby och Häcken där för tillfället Hammarby tagit en trepoängsledning och det utan att hittills tappat någon poäng överhuvudtaget. Häcken är på papperet kanske det bättre laget men de är extremt beroende av att Schröder är på topp och gör sina mål. Jag ser en förbättring i det höga press spelet under Sadiku än när Mak Lind var tränare, men efterlyser fortfarande den ultimativa pressen där alla är på tårna och är ett steg före motståndarna både i benen och i huvudet. Där tycker jag Häcken fortfarande har en hel del att arbeta på. Spelmässigt så borde man kunna nyttja Jusu Bahs snabbhet betydligt bättre genom att spela på ett lite annorlunda sätt, Skulle man öva på att spela upp bollen mer och längre i central position så skulle man kunna sätta mycket fler instick bakom motståndarnas backlinje där Jusu Bah skulle kunna ligga på rulle och gå på djupet betydligt mer än vad hon gör nu, lite slöseri av spetsegenskaper man har i laget, tycker jag. Nu har jag kanske inte de senaste skaderapporterna på mitt bord men att inte Stine Sandbech har spelat de sist tre matcherna är för mig en stor gåta. Bättre mittback och ledargestalt får man leta efter och det känns som att hade hon varit med mot AIK så hade man inte tappat de poängen som kan bli dyra i slutändan av tabellen.
Hammarby har ett homogent lag med några toppar och en mycket stabil och duktig backlinje som det är svårt att göra mål på. Det som är iögonfallande är att i startelvan så spelar det oftast enbart 4 spelare med svensk nationalitet, resten är utländska spelare. Det skulle kunna vara något som i slutändan kan vara ett plus för Häcken i kampen om guldet.
De andra lagen, efter dessa två dominanterna i damfotbollen för tillfället, som Kristianstad och Malmö, får slåss om tredje platsen som också innebär spel i Europa. Nog så viktigt att slåss om då även damfotbollen utvecklar sig internationellt och lite mer och mer pengar kommer med i spelet.
Det som är roligt är att ändå IFK Göteborg tillhör toppen i Elitettan och har skapat sig ett bra utgångsläge för att vara med och slåss om uppflyttningsplatserna till Damallsvenskan.
Herrallsvenskan har tagit en VM paus efter 10 reguljära spelomgångar (några av de lagen som spelar Europacup har spelat en extra match) och en match har blivit uppskjuten, så därför haltar tabellen för tillfället. Men en sak är säker och det är att Sirius kopplat ett grepp efter att 1/3 av säsongen är spelad. Med ett försprång på 8 poäng och enbart 2 tappade poäng så kan man bara lyfta på hatten och säga grattis till en fantastisk start och ett mycket bra spel. Både offensivt och defensivt. Vad gör nu Sirius så starka? Det påminner lite om Mjällbys förra säsong, den stora skillnaden är att Mjällby hade en fysiskt betydligt starkare trupp, om det sedan kommer att betyda att Sirius kan tappa sitt försprång vet man inte nu, men det är det ena av två saker jag skulle kunna se att Sirius kan falla på, den andra är om de blir sönderköpta i sommar då de garanterat har spelare som har ögonen på sig, som t ex Ure och Bjerkebo. Sirius spelar en hög press med alla spelare involverade och jagar hårt för att stressa motståndaren över hela planen. Motståndarna får aldrig mycket tid att bygga upp sitt spel och de förhåller sig väldigt klokt i försvarsspelet, även anfallarna blir inte så lätt överspelade som man ser hos många andra lag. I offensiven har man ett spel som bygger på att bollen cirkulerar, med få touch och har mycket rörelse och många centralt i banan. Därmed får man många spelare att släppa boll på och kombinera med centralt, Mycket roligt och spännande att se vad Engelmark åstadkommit med laget och självklart är även han en av dom som skulle kunna försvinna till sommaren.
ÖIS ser ut att gå mot en tung säsong, men det var inte så oväntat, då man på papperet inte förstärkt laget på de positioner som man skulle ha behövt. Sedan är min fråga hur länge tränaren kommer att hålla fast vid vissa spelare som har ett namn men som inte presterar det man absolut måste förvänta sig. Till slut blir dessa spelare mer en börda för både tränaren och laget. ÖIS får nu chansen att slicka såren efter att tagit 2 poäng på de senaste 8 matcherna. Kan tänka mig att Farnerud och hela ÖIS styrelse och sportavdelningen diskuterar intensivt om man skall satsa en hel del pengar på nya spelare eller om man skall vara rädda om ekonomin och ta smällen med en nedflyttning efter säsongen. Vad Farnerud vill är nog ingen tvekan på, men får han tillgång till pengar för att förstärka truppen, det är nog mer det som blir den stora frågan. Jag får verkligen lov att säga att trodde man i ÖIS att truppen som man har nu skulle räcka för att hänga kvar så har man från början gjort en dålig research, ett dåligt arbete och inte varit realistiska i synen på truppens kvalitet.
Detta fenomen kan man med säkerhet också känna av i Malmö nu. Många av de ledande spelarna har kommit till åren, presterar inte på högsta nivå och de känns helt enkelt mätta. Vad som händer i MFF nu kan nog bli starten på att man får banta truppen och hela apparaten som byggts upp under de år man nu haft framgång. Nu känns det som att det kan bli ett andra år på raken som man missar Europacupspel och det är klart att de pengarna kommer att saknas även i MFF:s kassa.
GAIS har börjat hitta rätt igen och man ser att spelidén sitter och att spelarna vet vad de skall göra, men som jag redan tidigare sagt i min förra Blogg, så är det inte lätt att ersätta de offensiva klasspelare som saknas, p g a skada eller övergång. GAIS kommer nog inte att vara med och slåss om europacupplatserna i årets allsvenska men att de till slut landar på en plats bland de sex bästa det är nog mitt tips i alla fall.
Blåvitt fortsätter sin kräftgång, men avslutade i alla fall vårsäsongen med en vinst mot Västerås som var extremt viktig innan uppehållet. Men hur det kom till är ofattbart och säger lite om tillståndet som Blåvitt befinner sig i, En solklar ledning med 3–0 efter bara 9 spelade minuter som blev ett 4–4 i andra halvlek efter 66 spelade minuter, innan Heintz avgjorde med sitt fjärde mål i matchen. Blåvitt spelar tyvärr en fotboll där det är omöjlig att tyda vad dom vill spela, vilken spelidé de har och vad Billborn lägger krafterna på i träningen för att få ett spelsystem att sitta och som man kan växa med. Nu har Billborn haft så pass lång tid på sig att sätta sin stämpel på laget att i alla fall jag starkt börjar tvivla på att han kommer att kunna få till det överhuvudtaget. Skall Blåvitt spela en hög press? Skall Blåvitt spela mer på kontring? Skall man jobba stenhårt på bollförande spelare och flytta dit hela laget för att vinna boll? Vill man i offensiven vara ett lag som spelar upp bollen bakifrån och är så starka i sin possession att man klarar det? Har man rätt spelare för de olika scenarios jag skissat upp?
Ingetdera av dessa scenarios har man rätt spelare för att kunna genomföra. IFK har för dåliga spelare i defensiven så man blir alldeles för lätt överspelade och man följer inte med och har aggressiviteten med hela laget – för att spela en hög press.
Skall man spela mer på kontring så måste man ha snabbare spelare och även mer löp villiga spelare och även en nr 9 som kan ta hand om och försvara bollen i första skedet.
Skall man vara ett lag som spelar upp bollen och vill vara ett lag som behärskar possession spelet så måste man ha spelare med mer kyla i trånga situationer, bättre spelförståelse, bättre uppdelning på hela laget, fler spelare centralt och högre upp i banan och färre i första uppspelsfasen. Detta scenario fungerar inte för att man inte har de rätta spelarna i de rätta positionerna men även för tränarteamet inte gett klara direktiv till spelarna var de måste befinna sig och röra sig på planen för att också kunna kombinera och hålla tag i bollen. Sedan måste och skall possession alltid vara med tanken att spela framåt direkt det finns möjlighet och framförallt också löpningar utan boll. Det är allmänt något som Blåvitt är dåliga på – löpningar i högsta tempo utan boll.
Starten på Allsvenskan efter VM uppehållet blir avgörande för Blåvitt var man kommer att hålla till i tabellen hela hösten. Just nu känns det inte som att man kommer att kunna orientera sig uppåt för att vara med och i alla fall slåss om en plats bland de 6 bästa som uttalat var deras mål i år. Det var ju t o m snack om topplaceringar. Men då kan man inte bygga ett lag på att en spelare skall vara frisk, skadefri och i form – som Jesper Jansson själv förklarade och försvarade sig i TV – Fenger saknades.
Häcken är för mig en positiv överraskning, då jag inte trodde att de skulle ligga bland de fyra första i år. Men när man ser den sista matchen innan uppehållet mot Hammarby så får jag lov att lyfta på hatten och säga att jag tycker att det finns otroligt mycket vinnarmentalitet och mental styrka i laget. Efter en första halvlek där man praktiskt taget inte hade något alls i offensiven så kom ett helt annat lag ut till andra halvlek. Rörelse, löpningar på djupet, offensiva raider, snabba kombinationer och en helt annan inställning till att skapa målchanser och vara farliga i den sista tredjedelen. Här ser man den stora skillnaden till de andra Göteborgslagen, och då framförallt Blåvitt och ÖIS, Häcken har snabba, löpvilliga, tekniskt duktiga och bra kombinations spelare med en vilja att vinna matcherna till vilket pris som helst. Silas Andersen, Doumbia, Layoni, Lindberg, Lindgren och även Svanbäck som inte ens startade den här matchen, men är en riktigt bra spelare, både tekniskt, löpmässigt och med en bra snabbhet. Häcken har alla förutsättningar att landa högt upp i tabellen men det kommer garanterat att ställas höga krav på scouting verksamheten för Silas Andersen och kanske även Doumbia kommer att försvinna i sommarfönstret. Andersen är inte lätt att ersätta då han har både offensiva som defensiva kvaliteter som inte är så lätt att hitta. Silas Andersen är en sån spelartyp som man älskar att ha i sitt lag, rivig, slitig, obekväm, delar ut smällar, jobbar stenhårt, stor löpkapacitet och spelmässigt mycket stark. En spelare som motståndarna inte gärna möter.
Hammarby är det laget som var den stora besvikelsen i de sista matcherna innan uppehållet och frågan hur länge Kalle Karlsson kommer att få vara kvar som tränare fick man ganska snabbt. Här måste det ha varit så att Kalle tappade omklädningsrummet ganska snabbt och när då resultaten uteblir så har en tränare ingen chans att fånga upp det igen. Men, men…..Henrik Rydström till ”Bajen”!!!??? Svårt att se att det skall bli harmoni i det, då Rydström alltid har väldigt många konstiga och onödiga uttalanden om allt och alla i tid och otid. Tiden får utge vad det här tränarbytet kommer att ge. Jag tror inte på det i längden.
Det har ju redan drabbat några tränare i Allsvenskan att de fått gå, bl a MFF:s stora chansning med sin spanska tränare som inte varit i någon klubb längre än ett år de senaste säsongerna. Det kunde bara sluta på det här sättet enligt min uppfattning och det var också något jag sa tidigt att det här kommer inte att bli ett långvarigt ”äktenskap”.
För Damlandslaget blev VM kvalet en klar besvikelse efter en bra start, men med 0 poäng på de viktiga matcherna mot Danmark så hade man inför den sista matchen mot Italien hemma ingen chans på gruppvinsten och direkt kvalifikationen till VM i Brasilien 2027. Jag sätter mig på Gamla Ullevi och skall se matchen där Sverige måste vinna för att bli tvåa i gruppen och därmed få en mycket bättre lottning än om man blir trea. Vad händer i matchen?? Hela första halvlek och ända fram till att Sverige gör 1–2, så backar Sverige frivilligt ner på egen planhalva, lämnar över hela matchen i Italiens regi och spelar utan aggressivitet, utan press och utan energi. Detta var ett grovt taktiskt fel av Tony Gustavsson att låta sitt lag backa tillbaka på egen planhalva och i och med det också tappa all aggressivitet och stressmoment som man hade behövt sätta Italien på prov med. Ett mer taktiskt misslyckande har jag nog aldrig sett och när laget kom ut till andra halvlek med 0-2 i baken hade jag verkligen förväntat mig en helt annan matchbild – men nej, inget hände förrän tjejerna gjorde 1-2 och det blev lite egeninitiativ att kliva och stressa italienskorna och därmed vinna boll lite högre upp och genast kunna skapa lite fler vassa lägen och målchanser. Tony placerade Rytting-Kaneryd till vänster vilket hon rent ut sagt hatar att spela och inte alls känner sig bekväm med (jag har tränat henne och vet med 100 % säkerhet att det är så) och istället sätta Jusu Bah på högerkanten som alltid annars spelar på vänsterkanten i Häcken!!! Varför låta två spelare som blivit uttagna i startelvan, spela på fel positioner där dom inte heller vill spela och därmed inte kände sig bekväma och hemma och därmed inte heller levererade det dom båda två kan i sina riktiga positioner. Förstår inte meningen med detta alls!
Sedan är det helt ofattbart för mig att lämna Rolfö utanför laget när det är en generationsväxling och rutinen behövs om så mer just nu. Jag är absolut inte den som är för att spelare skall få spela p g a gamla meriter men min känsla i de sista två matcherna att vi skulle ha behövt Rolfö med från start, tror jag många delar med mig. Att nu Rolfö med lite mer än en halvtimmes insats mot Italien fick bäst på planen i Sverige säger både en del om de andra tjejernas insatser men det är självklart också en riktig örfil, riktning Tony Gustavsson, att han här gjort ett stort misstag och att Sverige, med Rolfö, hade haft en betydligt mycket större chans att ta sig vidare. Alla unga och lovande spelare i all ära, behöver vi en hel del rutin för att klara av pressen och stressen i sådana här viktiga och avgörande matcher. Tony Gustavsson har visat stort mod att spela så många unga spelare och verkligen ge dom chansen, det är jättebra och härligt att se, men han måste också visa sig förnuftig och förstå att rutinen i sådana här matcher är mycket viktigare än man tror.
Nu tror jag verkligen att Sverige tar sig till VM i vilket fall som helst, men det hade självklart varit skönare att knipa första platsen och slippa kvala vidare för att ta sig dit och även andra platsen hade gjort nästa gruppspel enklare. Men nu hoppas vi att Tony lärt sin läxa och inte låter prestige gå för smartness och klokhet när det gäller nästa laguttagning
Herrlandslaget har med kvalifikationen till VM klarat av en prestation som jag aldrig, inte ens i en drömvärld, hade gissat på att man tar sig dit. Men som fotbollsälskare så är det så mycket mer härligt att få uppleva ett VM där även Sverige är med.
Tyvärr så är jag ingen optimist alls och är säker på att Sverige försvinner ut redan i gruppspelet. Tunisien, Holland och Japan kommer alla att bli en för svår nöt att knäcka, och mitt tips är att Sverige klarar ett oavgjort resultat och på det så kommer man inte vidare.
Träningsmatcher skall man inte dra för stora växlar på men Sveriges defensiv är rent ut sagt katastrofal. När jag ser hur Lagerbielke (inte bara i den här matchen) spelar försvarsspel så lider jag, Han styr motståndarna åt fel håll (ett av Norges mål), ligger på fel sida i eget straffområde, har för långt avstånd när han skall försvara mot en spelare med bollen och gör alla nybörjarfel man bara kan göra. Då Potter garanterat kommer att spela med en fembackslinje så måste det bli Hien och Lindelöf som har en säker mittbacksplats, men den tredje platsen måste det helt enkelt finns någon bättre än Lagerbielke. Samma problem har Potter också på höger wingback att lösa – vem skall spela där!!?? Jag har inte heller en lösning som jag tycker är bra nog och som håller på den här nivån. Till vänster är den platsen gjuten för Gudmundsson. På mitten kommer det också att bli svårt att få till balansen så att det inte blir för offensivt och för dåligt när vi måste jobba hårt i defensiven, då jag är säker på att Sverige kommer att ligga lågt och spela på omställningar. Karlström, Bergvall och Ayari vore det normala valet på mitten och framåt Gyökeres och Elanga (Isak). Den som kom in och bevisade att han absolut blir att räkna med som joker i VM är Taha Ali. I och med detta bevisade han redan i mina ögon att det vara det klart bättre valet än Bardghji, för Potter kunde bara välja en av dom två.
Men min stora fråga är hur Potter skall få försvaret att agera på ett kompakt och övertygande sätt i defensiven. Just nu finns det absolut inget som pekar på att Sverige skall kunna hålla ihop försvaret så att vi har någon chans att ta hem någon poäng i gruppspelet. Fler i försvaret är inte alltid den rätta lösningen då det finns en stor tendens att alla då känner sig säkra för att vi är i övertal och aggressiviteten och ansvaret försvinner då snabbt. Så der det ofta ut när Sveriges försvarsspelare agerar i defensiven. Det blir att man kommer sent in i närkamperna, säljer sig, och blir lätt överspelade för att fokus under hela uppväxt tiden legat på att dom skall kunna spela upp bollen och vara en del av offensiven – men vad glömde man bort att lära våra försvarsspelare? I första hand är de och skall agera försvarare, de skall vinna närkamper, ha rätt positionsspel och inte sälja sig så enkelt.
Framåt kommer vi att göra några mål då vi har offensivt potential på flera positioner, men tyvärr tror jag i dagsläget inte att det kommer att räcka så långt, då man vinner matcherna på att stänga till bakåt och vara stabila i defensiven. Det är inte Sverige i dagsläget, tyvärr.
Som tidigare sagt så blir det ändå så mycket roligare att titta på VM slutspelet när Sverige är med.
Vem kommer att vinna VM? Mitt tips är en final mellan Frankrike och Spanien. De som kanske kan skaka dessa nationer är England, Brasilien och Argentina. Någon annan än dessa fem ser jag absolut inte i en VM final.
Men en sak är säker, jag gläder mig enormt mycket åt ett spännande och roligt VM, med lag som Kap Verde, Curacao, Jordanien, Haiti och Uzbekistan. Länder som inte brukar ses i dessa sammanhang men desto roligare att se vad de kan åstadkomma.