Blogg Nr 5.

Gruppspelet för herrar i Svenska Cupen är klart och det blev ett par skrällar som säkert ger de ansvariga lite huvudvärk och en del funderingar inför den kommande allsvenska säsongen.

Häcken och Elfsborg är utan tvekan de största negativa överraskningarna att de inte tar sig vidare, framför allt när man tittar på vilka gruppmotståndare de hade. Dessa två lag skall inte få snubbla på dessa lagen i gruppspelet. Hammarby var med säkerhet det tredje laget som hade räknat med att gå vidare till kvartsfinal, men Mjällby är alltid en svår nöt att knäcka.

Elfsborg är ett lag som jag hela tiden trott skall vara bland de fem bästa i allsvenskan och det tipset släpper jag inte trots den här missen. Det kanske ger ledningen och spelarna en knäpp på näsan och en väckarklocka att de måste göra jobbet för att skörda de framgångar de hade förra året. Frågan är om man kunnat ersätta de spelare som försvunnit med kvalitativt lika bra spelare? Det kommer att visa sig snabbt i uppstarten av Allsvenskan. Jag tror inte på en fight om guldet i år men Elfsborg är med bland de fem bästa lagen även i år.

Häcken har ju lite mer nytt, ny tränare och en hel del spelare de senaste åren som sålts och många nya som kommit in. Osäkerheten vart Häcken står i år är nog lite större. Har man kunnat hämta spelare som har liknande kapacitet som de man sålt och kan den nya tränaren, ”Paco” Johansen, ersätta Högmo? Kan han fortsätta att utveckla Häckens spel och ta nästa steg, eller kommer det att bli ett steg tillbaka? Lite fler frågetecken att reda ut i Häcken känns det som. Häcken kommer också att vara med bland de fem första lagen i Allsvenskan men kommer inte heller att slåss om guldet i år.

För att titta på de resterande lagen i Göteborg som är i allsvenskan så känns det som att GAIS har spelat ungefär det man tror att de skall kunna prestera i år när det gäller kvalitet och möjligheter i allsvenskan, det blir ett spännande år för GAIS att försöka stanna kvar i finrummet och framför allt börja på ett sätt som kan ge de poäng och det självförtroende och även tron på att kunna klara ett nytt kontrakt. Tyvärr så kommer GAIS att få kämpa om kvalplatsen och direkta nedflyttningsplatserna. Det kommer att vara ett steg framåt om de klarar kvalplatsen.

Blåvitt känns trots alla nyförvärv inte mycket längre än förra året. Svårt att vinna mot ett sämre Superettan lag och ett Div. 1 lag, 3 insläppta mål mot ett lag som ligger 2 divisioner lägre och så en avgörande match mot Djurgården där man visste att man måste vinna för att gå vidare. Känslan var att spelarna aldrig ens trodde på chansen att vinna och man frågar sig redan nu vad Blåvitt vill spela. Man hämtar spelare och hämtar spelare men man ser ingen linje i vad man hämtar med tanke på vad man i ledningen säger att man vill spela för fotboll. Den enda riktigt ”spelande” spelaren man hämtat är Mucolli, resten ser jag, i alla fall inte ännu, inte hur man kan påvisa en klart högre kvalitet, spelintelligens eller kombinationsspelare för att enligt ledningen bli ett mer spelande lag. Den frågan jag ställde mig själv förra året – ”Vad vill Blåvitt spela för slags fotboll” kvarstår fortfarande efter att jag sett svenska cupen matcherna. I min värld så ger det betydligt mer att hämta två spelare som är klara förstärkningar än fyra spelare som är alla ungefär på samma nivå som man redan har. Kan Askou få laget att ta ett steg i rätt riktning även spelmässigt och kan han även få laget att spela en offensivt attraktivare fotboll, jag har mina stora tvivel att Askou är rätt tränare för det. Skall vi också få se ett lag som tillsammans kan ta steget upp och pressa högt, vinna bollen och lite snabbare skapa målchanser, det är det jag hoppas på med de spelare man hämtat, för att vi skall få se ett spelbestämmande IFK Göteborg i år kommer inte att hända. De nya spelarna som skall göra en skillnad i år är Laurs Skjellerup, Oscar Pettersson, Andreas Pyndt, Malick Yalcouyé, stora förväntningar och krav på dessa spelare, men ingen kommer från en bättre miljö där dom också varit tongivande och spelat regelmässigt. Det blir ett lite bättre år för Blåvitt i år men laget kommer att placera sig runt den 10 platsen i allsvenskan.

Nu när även kvartsfinalerna spelats i svenska cupen så kan man redan urskilja vilka lag som kommer att slåss i toppen i år. I min värld så är det enbart två lag som har kapaciteten och möjligheten att ta guld i år och det är den stora favoriten Malmö FF och utmanaren är Djurgården för mig.

AIK ser ut att ha fått bättre ordning på både trupp och spel än förra året och kommer säkert att vara med på den övre halvan i år, kanske t o m med bland de sex bästa lagen.

Nu känner man verkligen suget efter att Allsvenskan skall dra igång så man kan uppleva den underbara atmosfären på arenorna och känna lagen lite mer på pulsen ändå.

Malmö FF kommer att vinna SM guld i år och jag tror inte att något lag kommer att vara riktigt nära ens för att hota MFF.

Damerna har precis kommit igång med första svenska cupen omgången i gruppspelet och den bjöd inte på några större överraskningar direkt. Linköping – Rosengård blev en målrik match med två lag som kommer att vara med bland de bästa 6 lagen i toppen i år. Häcken vann programenligt sin första match mot Växjö men svenska mästarinnorna från Hammarby hade det betydligt jobbigare mot Djurgården och klarade bara ett oavgjort resultat och kunde inte alls övertyga spelmässigt. Flera viktiga spelare som lämnat Hammarby och som i mina ögon inte kunnat ersättas med kvalitativt nog bra spelare. Så jag har svårt att se vem som skall vara med och slåss med Häcken i år om guldet. Häcken kan bara slå sig själva i år – för det första om de fortsätter att ha så många spelare på skadelistan hela tiden (tränar man verkligen rätt, har man rätt belastning på spelarna?), om Elin Rubensson försvinner utomlands till sommaren och ev också Rosa Kafaji går till en utländsk klubb till sommaren, så uppstår ett problem enligt min mening. Svårt att ersätta så duktiga svenska spelare och ledare i laget. Vi får även hoppas att Mak Lind tagit ett steg vidare i sina taktiska kunskaper då han gjorde väldigt avgörande misstag i de sista två matcherna i allsvenskan förra året som kostade titeln tyvärr.

Damlandslaget slog programenligt Bosnien och Hercegovina i Nations League kvalet och får därmed fortsätta att spela i den högsta klassen, A-divisionen, i Nations League även nästa år. Där hör vi också definitivt hemma.

Lottningen för gruppspelet till EM var väl inte riktigt det som Sverige hade drömt och hoppats på, Frankrike, England och Irland är en riktigt svår nöt att knäcka. Det blir extremt tufft att ta sig vidare från den gruppen, men nu har Gerhardssons lag verkligen chansen att bevisa att man hör hemma i den yttersta världseliten. Jag tror att man klarar minst den andra platsen i gruppen och går direkt till EM slutspelet som spelas i Schweiz 2025.

Till slut så hittade herrlandslaget en tränare som sa ja till jobbet som ny förbundskapten. Ett i mina ögon bra val efter att man både fått så många nej tack till att man inte hittat någon som man ville satsa på. Jon Dal Tomasson känner svensk fotboll, har erfarenhet som tränare och har varit tränare i ett klubblag i Sverige. Det var svårt att hitta någon som är villig att ta sig an ett landslag som för tillfället är riktigt dåliga defensivt, inte har den potentialen i det defensiva spelarmaterialet och som just nu är inne i en riktigt dålig period. Vad kan man förvänta sig av Tomasson? Inte alltför mycket säger jag, mycket p g a att spelarmaterialet i defensiven är för dåligt. Men jag låter mig gärna och förhoppningsvis överraskas av att han kan pussla ihop ett sargat svenskt herrlandslag och först av allt vinna nations League grupp C och sedan ta nästa steg för att komma i närheten av ett avancemang till EM eller VM. Det är vi i dagsläget riktigt, riktigt långt borta ifrån. En del unga spelare är på väg att växa fram, men det är verkligen mest offensiva spelare som vi producerar numera. Vi har glömt bort att utbilda försvarsspelare i Sverige. Det handlar överallt och alltid om att alla spelare skall kunna ”spela boll”, dribbla, slå avgörande passningar, vara kreativ och kunna göra det ”extra” med bollen. Jättebra och jätteviktigt för alla spelare som har en offensiv position i laget – men vi har spelare i ett lag som på planen i första hand måste vara duktiga på att försvara, kunna vinna de defensiva duellerna och att de har lärt sig positionsspelet och tuffheten som behövs i försvarsspelet. De spelarna saknar vi enormt mycket i svensk fotboll just nu. Det måste förbundet och elitklubbarna lösa genom att på ungdomssidan även lägga nog mycket tid på hur man blir en bra försvarsspelare.

Det kommer ett stundande herr EM till sommaren men tyvärr utan Sverige. Vi var inte ens nära att kvalificera oss den här gången och nu slåss vi i Nations League C-grupp, det är inte där vi vare sig vill eller ska finnas till. Vi hoppas verkligen att Sveriges herrlandslag går mot en betydligt bättre tid med Tomasson vid rodret.

Vill bara skriva några rader om ett tema som jag inte nämnt tidigare. De svenska elitklubbarna och våra distrikt valde en ny ordförande för Sv FF som är en supporter, en tidigare politiker och en businessman med otroligt många uppdrag som han fortfarande utövar och egentligen inte tar sig den tiden för den svenska fotbollen som krävs och behövs i den positionen han blivit vald till. Redan nu börjar många klubbar och distrikt fundera om de verkligen gjorde rätt när de bestämde sig för att inte välja Lars-Christer Olsson som varit hängiven fotbollens värld sedan decennier tillbaka, på allra högsta nivå, både internationellt och i Sverige. Att valet föll på Reinfeldt är för mig fortfarande en gåta.

När man sedan valde att anställa en person som under 4 år varit verksam inom Stockholms FF och som från början kommer från Traithlon så hade jag svårt att se linjen man valt på de två högsta och viktigaste positionerna inom svensk fotboll. Ingen som kommer från fotbollen och ingen med några som helst kontakter ute i fotbollsvärlden. Hur ser man på styret av det Svenska FF ute i Europa efter att man haft, Lennart Johansson, Lars-Åke Lagrell och Karl-Erik Nilsson (och även Lars-Christer Olsson) i höga positioner i UEFA och FIFA. Är vi trovärdiga med personer i de 2 högsta positionerna inom svensk fotboll som inte har haft så lite att göra med fotbollen tidigare. Relationer och förbindelser inom fotbollens värld får absolut inte underskattas. Men här känns det ju nu som att många börjar ställa sig frågan om man verkligen valt rätt ordförande och då är det distrikt och klubbar detta kommer ifrån. Spännande att se när det blir omval av ordförande om inte flera av dessa avgörande röster hamnar på den andra sidan istället.

Champions League skriver jag lite mer om nästa gång då damernas kvartsfinaler spelats och herrarnas kvartsfinaler också är klara.

Man kan i alla fall konstatera att det är grymt roligt att ett svenskt lag nått ända dit igen, skall bli intressant och spännande att se vad Häcken kan göra åt PSG, jag låter mig gärna överraskas och varför skulle det inte vara möjligt.