Allsvenskan efter 12 omgångar 2023 och herrlandslaget

Jag har fått möjligheten att skriva lite fotboll och lägger denna text hos Kamratpodden som ett gästspel. Det är otroligt inspirerande att få dela med mig av mina tankar och syn på fotbollen och ibland kanske även några andra aktuella saker som är intressanta och som har lett till diskussioner och rubriker. Allt som skrivs här är enbart och bara mina tankar och funderingar som ibland säkert kommer att kunna vara provocerande och tuffa men jag kommer aldrig att ge mig in på några diskussioner och kommer inte att ge svar på det jag skrivit, om någon har tänkt sig att kommentera det på något sätt.

12 omgångar av Allsvenskan är spelad och det utkristalliserar sig att några av de lagen som man trodde skulle ligga i toppen också gjort bra ifrån sig de första 12 omgångarna i serien och positionerat sig väldigt bra för de resterande 18 omgångarna, Malmö, Häcken och Djurgården plus den stora överraskningen Elfsborg som inte många tippat längst fram i tabellen (inte jag heller). Skall bli spännande att se hur en del lag kommer att klara av den kommande transfer perioden då det säkert kommer att försvinna en del av de bästa spelarna till utlandet och här tror jag att det kommer att vara avgörande vilken sportchef som kommer att kunna ersätta de försvinnande spelarna med lika bra om inte bättre spelare. En mycket svår och delikat uppgift som stundar för de som vill vara med i toppen ända till slutet av säsongen.

Detta gäller självklart också de klubbarna som man inte alls förväntat sig och räknat med att de skall ligga så långt ner i tabellen med så få poäng, AIK, IFK Göteborg och även till viss del Hammarby (har spelat 13 matcher). Vad har gått snett hos dessa klubbar?

Utifrån så känns det som att AIK inte alls fått ihop en trupp som det finns någon harmoni i och de som skall vara de ledande spelarna i startelvan uppfyller inte alls de kraven som man kan och skall ställa på dem, både kvalitetsmässigt och som ledare och förebilder på planen. Där finns det mycket att jobba på för Brännström för att få en enhet som drar åt samma håll och frågan är naturligtvis klar – hur lång tid får Brännström på sig innan tålamodet försvunnit i AIK ledningen.

Hammarby tappade otroligt många spelare inför den här säsongen och har inte kunnat fylla på med kvalitativt nog bra spelare för att kunna spela med längst upp i tabellen. Men så långt ner i tabellen som de ligger nu skall de inte ligga med den truppen de har. Så det är definitivt ett misslyckande från tränarna och spelarna.

Blåvitt har ju under ett antal år satsat på återvändare och med facit i hand är frågan hur bra det varit egentligen? Dessa spelare skall definitivt vara de ledande spelarna i Blåvitt tillsammans med de utländska spelare som man hämtat. Har det blivit så som man tänkt sig och hoppats i Blåvitt?

Gustav Svensson gör definitiv det man kan förvänta sig av honom och har en hög lägsta nivå. Han är ännu nyttigare och bättre i mittförsvaret och kan där också styra upp och leda Bångsbo. Bra val att flytta tillbaka Gustav Svensson ett steg.

Oscar Wendt måste man förvänta sig mer ifrån, en av Bundesligans mest stabila spelare under många år. En modern ytterback löper upp och ner och involverar sig betydligt mer i anfallsspelet än vad Wendt gör. Det saknas löpviljan, löpkapaciteten och speeden på vänsterkanten.

Marcus Berg – för att utnyttja hans starka sidor så måste han få mycket fler bollar att jobba på i motståndarnas straffområde där han är stark och duktig. Just detta är Blåvitts stora problem, det finns inga yttrar med speed, finess, dribbling och teknik för att kunna spela förbi motståndarbackarna och slå dessa inlägg som behövs för att dra nytta av Bergs starka sidor, nu får han jobba alldeles för långt ifrån motståndarnas straffområde och ser också väldigt plågad ut och man frågar sig hur ont han har i sin sargade kropp efter så många år på topp ute i Europa. Han ser ut att helst vilja sluta med fotbollen för att kroppen inte vill det han själv vill.

Utlänningarna Blåvitt tagit in håller absolut inte måttet på det man måste kunna kräva av utländska dyra spelare (och jag vet vad dom kostat Blåvitt). Ingen av spelarna har övertygat och en hel del av de spelare man hämtat hamnar på bänken och därefter måste man göra sig av med dem. Detta är ett stort problem som jag ser – utländska spelare som man köper för dyra pengar och skriver flerårs kontrakt med måste vara ledande spelare och bättre än nästan alla andra.

Torbjörnsen hämtades in med stora trumman och skulle skaffa de bästa spelarna från Island och Norden till Blåvitt, det får man ändå se som ett stort misslyckande hittills. Frågan är vem som bestämmer vilka spelare som skall tas in? Torbjörnsen? Nej absolut inte själv, men det bör vara han som kommer med förslagen. Håkan Mild? Ingen spelare kommer in till Blåvitt utan att han säger ja till både kvalitet och ekonomi. Ola Larsson? Ny i sin roll och ännu inte ansvarig för några spelare som kommit.

Hittills är de flesta transfers IFK Göteborg gjort de senaste 2 ½ åren ett misslyckande.

Vad är problemet i Blåvitt?

Jag anser att Blåvitts stora problem är att laget inte haft en spelidé som man utifrån har kunnat uppfatta och se de senaste 2 åren. Vad är tanken både offensivt och defensivt? Vad vill man spela för fotboll? Vet spelarna hur de skall agera i alla situationer typ hög pressing eller i uppspelsfasen? Vet ledningen vilken sorts fotboll de vill spela och har de då hämtat spelare som klarar av detta?

Många frågor som jag själv tycker att man inte alls kan ge några jakande svar på tyvärr och det är precis där skon klämmer just nu. En grundläggande och solid spelidé saknas och därifrån måste de sedan hämta spelare som passar in i detta.

Nu hämtades en ny tränare, det var verkligen på tiden, men många frågetecken dök upp direkt jag hörde mig för vilken typ av tränare han är. Att han inte haft mycket framgång i Danmark överhuvudtaget är fakta och det borde ju inte stärkt hans aktier att få komma till en klubb som Blåvitt, men det som jag inte kan förstå är att det inte heller nu är en tränare som är känd för att kunna sätta sin prägel på ett lag och jobba in en spelidé och få laget att utvecklas spelmässigt. Hur tänkte Blåvitt här? En till tränare som har sina styrkor i kamp, vilja, hårt arbete och motivation. Det Blåvitt behöver, är en spelidé som man kan bygga vidare på.

Vad ser man annars för trender i Allsvenskan?

Många av lagen som ligger i topp försöker spela en fotboll där man har ett väldigt stort fokus på att spela upp bollen bakifrån, försöka dominera motståndarlaget, få stor rörelse på alla medspelare, ta mycket offensiva löpningar och sätta in bollar bakom motståndarnas försvarslinje och därigenom skapa målchanser och göra sina mål. Alla dessa lagen har en mycket klar spelidé och alla vet vad man vill.

Elfsborg har ett litet annorlunda sätt då de är extremt starka på att väldigt snabbt ställa om och utnyttja motståndarens dåliga organisation. Men de är också duktiga på att låta bollen gå mellan sig och skapa mycket målchanser.

Man ser också en tendens att flertalet lag satsat en hel del på att träna fasta situationer som man är duktiga på att utnyttja.

Vad händer med det svenska herrlandslaget?

Sverige producerade mittbackar av internationell toppklass under flera decennier, Hysen, Peter Larsson, Bjärred Andersson, Björklund, Mellberg, med flera. Idag har man i utbildningen lagt fokus på att alla skall vara duktiga och klara av att spela upp bollen på ett fantastiskt sätt och vara styrande där. Jättebra tänk ur ett offensivt synsätt, men vi har glömt bort att en mittback i första hand måste vara duktig på att försvara och ha ett bra positionsspel för att klara detta. Där har vi idag ett stort problem i vårt landslag och inte bara där. Vi är för dåliga att försvara oss och stänga en match genom att vi helt enkelt kan klara av att göra det som behövs defensivt. Vi måste tänka till på hur vi utbildar våra försvarsspelare – vad är det viktigaste!?

Vi har även tappat den aggressiva höga pressen då vi kliver fram med hela laget och vågar ta flera steg framåt och försvara oss, med tanken att vinna bollen och därifrån snabbt skapa egna målchanser, då vi inte är så långt ifrån motståndarnas mål. Idag känns det som om vi är nöjda att backa hem med hela laget till egen planhalva och t o m försvara i den sista tredjedelen. All aggressivitet försvinner mer eller mindre automatiskt när man försvarar så lågt på det sättet. Det kan inte vara lösningen för svensk landslagsfotboll i framtiden. Vi måste behärska den höga pressen och våga kliva fram med hela laget.

Till sist så måste jag bara visa min stora uppskattning för Man City och Pep Guardiola och sättet han får ihop sitt lag på och sättet han spelar fotboll på, hatten av för ett lag och en tränare som vunnit Premier League, FA cupen och nu sist även Champions League, samma år, det är en otrolig bedrift.

Önskar er alla en fantastisk vecka och ser fram emot att skriva mer om fotboll framöver